Har varit en stor del av mitt liv i ett par år, och det är inte slut på det än, Akvarium får mig att må väldigt bra och jag har verkligen inte någon anledning att gå ur gruppen, även om jag kanske inte är med och kommenterar så mycket som förut.

Det är flera orsaker till att jag inte har kvar så mycket kar, dels är min mamma sjuk och behöver mig och jag behöver henne, det prioriterar jag högt, sen i bakhuvudet ligger min flytt till Karlstad som jag hoppas ska dröja.

Men när jag är så att inget har att göra här så blir det en flytt och sen beror det på storleken på lägenheten som jag tar om jag ska ha akvarier eller ej. Om det får plats med det så kommer det att bli ett lite större kar, istället för att bygga upp det på många små.

Psykiskt är jag inte helt i balans, men jag får skylla mig lite själv som inte fokuserar på ett intresse, istället så har jag flera, promenader (långa) och att skriva.

Jag har definitivt slutat med att köra bil, blev för långsam för det och höll på att hända olyckor så därav så slutade jag köra

Jag är glad att min dotter Hanna håller fast vid sitt akvarieintresse, hon har mer kar än vad jag någonsin hade, några har hon fått av mej och något har köpt själv

Men i övrigt så vidhåller jag det jag skrivit förut om akvariehobbyn som terapeutiskt verktyg, att vara i en djup kris och få hålla på att pyssla med sina kar är verkligen att lindra, inte bara att arbeta med karen utan också det att sitta och titta och förhoppningsvis känna sig nöjd. En sak som jag fått lära mej det är att ivarjefall jag blir aldrig helt nöjd, sitter man och kikar så finns det alltid något att ändra, det blir lätt att jag överarbetar och lägger mig i naturen ”för” mycket.

Men med tiden så vande jag mig vid att inte vara där och pilla för mycket, sen, ju friskare jag blev från min Schizofreni ju mindre tid gav jag åt mina kar, tillslut började det gå åt fel håll, jag började om inte vansköta dem att ivarjefall försumma dem så så att det blev obalans i dem, och sedan blev det som en nedåtgående spiral och jag föll allt djupare in i psykosernas län på ett sätt som i sommras blev akut, så pass akut att jag fick öka medicineringen, efter ett par månader så lyckades jag så köra igång med akvarierna, något som påverkade mig mer och mer positivt, jag sålde då ett litet akvariet och gav bort två 100 liters kar, då hade jag bara två kar kvar. Dem lyckades jag hålla bra ordning på ett par månader drygt, men sen i mitten av december så fixade jag inte mer.

Mamma blev allt sämre och åkte in och ut från sjukhuset, jag började slarva med mina promenader sen var kolossen i rullning, gick in i en psykos som jag nu håller på att ta mig uppför igen. Jag har lärt mig en hel del på att ha akvarier och det är absolut inget jag vill vara utan i framtiden, men just nu passar det mindre bra in i mitt liv, behöver fokusera, min diagnos Schizofreni gör att när jag går in i en psykos så har jag väldigt mycket olika röster i mitt huvud och det tar kraft att kunna fokusera så jag har fått prioritera, nu börjar det jämna ut sej och gå åt rätt håll så det gäller att göra rätt avvägningar.

Andra som har psykisk ohälsa, ge inte upp, akvarier är en bra källa till att vara frisk, ja det behöver man inte enns lida av psykisk ohälsa, gäller att ha en holistisk livssyn, jag vet att det inte alltid är lätt att ha, särskilt om man är inne i ett depressivt stadiet eller är manisk, det gäller att göra sina val och att fokusera.