I vårt moderna samhälle så är vi vana att tänka linjärt. Tiden färdas in i framtiden som en rät linje, vi föds, blir äldre och dör – tiden för var och en av oss tar slut en dag

 

Jag tror också att om man har tur och får leva länge så kommer det man önskar göra eller vill ha i sitt liv en tendens att komma tillbaka till en. Jag tror inte att man bara får en chans i sitt liv till vissa saker. Jag tror att om det är viktigt så kommer det tillbaka till en som en ny chans, likadan eller liknande. Inte som något magiskt, utan jag tror att man medvetet eller omedvetet söker sig tillbaka till det man önskar, behöver eller tycker är viktigt. Kanske var man för ung första gången ögonblicket gavs? Kanske var man för sjuk? Eller så visste man inte hur man skulle gå tillväga, men förstår det efter man har fått tänka på saken. Vad tror du? Har saker återkommit till dig som i en cirkelrörelse, och inneburit nya chanser? Eller har samma chans återkommit igen i en ny form?

 

Jag vet inte, kanske alla positiva tankar som jag har nu skapar en obalans för mig, nej ska inte vara paranoid, det är negativt och jag tror andra kan ha mer ont av det en jag själv, för mig är det normalt att vara misstänksam, sannolikt har det med min diagnos att göra, men jag försöker att se min diagnos som något positivt.

 

Men jag är inte van vid att ha tur med saker och ting, att tänka cirkulärt är på ett sätt att man får tillgång till att välja andra vägar flera gånger, inte bara en gång. Jag ser lite på Karlstad som en andra chans, livet snurrar, det löper inte rätvinkligt. Har en gång i tiden stått där inför val med flera vägar att gå, då valde jag på ett sätt, går livet i cirklar så kanske valet blir annorlunda när man nästa gång kommer i liknande valsituation,

 

Att tänka linjärt, vad obehagligt det känns, som en enda lång raksträcka med start och mål. Nej jag tror inte på den linjära inställningen till livet, för att äta ett äpple måste du tugga flera gånger, precis så är det med cirklar också de kommer och det går, kommer tillbaka igen och försvinner tills nästa gång du får plocka upp dem och tänka över dem igen och kanske då griper du tag i ögonblicket och du åker med runt.

 

Vissa saker man har gjort kommer tillbaka enbart i tanken, det är oftast de som är de mest traumatiska, de kommer aldrig igen, intalar jag mig för att ha något skydd, kanske rösterna är mitt skydd mot dem, även om det kommer tillbaka i mina tankar om och om igen och rösterna kommer och säger att det händer igen, så vet jag, jag är säker här men eftersom tänkandet går i cirklar så kommer situationer upp som orsakat trauman.

 

Jag tror alltså att tankar går i cirklar då kan man medvetet välja tankar då eller? Nej, så enkelt tror jag inte det är och rösterna är ett sätt att minimera skadeverkningarna från svunna tider. Medan det positiva kan man har mognat för och när valet kommer så kanske man är mogen för det.

 

Det är mitt sätt att se livet positivt