Ensam

Så går jag här ensam i mina skor och vet inget annat, men tror mycket, det är sent och jag skulle för länge sedan legat i min säng, men tankarna håller mig igång, tankar från förr och tankar från nu.

 

Nu, så har Flisan varit här några dagar och vi har hunnit fästa oss vid varandra och i kväll så är Flisan hos Hanna, känns tomt, jag förvånas vid hur snabbt man kan vänja sig vid en hund. Bättre terapi har jag nog aldrig fått.

 

Fritjof när han levde så tog jag honom för givet, visst gick vi genom svåra situationer tillsammans men det blev inte samma sak, flisan förstår så mycket och kan göra sig förstådd på ett väldigt bra sätt.

 

I morgon ska jag gå över till Hanna och hämta hem Flisan igen.

 

Att man på så kort tid kan fästa sig vid varandra förvånar mig, när Fritjof dog så trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva sådan kamratskap som vi hade då, men bara på ett par dagar har det bildats någon sorts integration mellan mig och Flisan, jag kan inte säga annat än att det berör mig så mycket.

 

 

Ja livets partitur går vidare.

 

 

 
Kommentarer
Margurethe Wisén säger:

Du har ett STORT hjärta och ett stort, vackert intellekt! #Löve joo# /Megapearl

Svar: Tack Margurethe, glömmer dig aldrig
segelivet.blogg.se

2017-01-28 | 00:24:26
thinki.se säger:

Djur kan man inte leva utan. Älskar mina katter!

2017-01-28 | 06:22:23
Bloggadress: http://www.thinki.se/wp

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: