När Heidi var född och jag och Anita väntade vårt andra barn så flyttade vi från Ytterby till en liten ort på  landet ett par mil öster om Strömstad. Orten heter Krokstrand och är det vackraste ställe som jag bott på.

Det var lite strulande innan vi väl köpt det hus som vi ville ha, men allt löste sig ivarjefall. Att det blev just Krokstrand var en lycklig slump, vi ville bo på landet och jag fick jobb en bit därifrån, i mars så föddes Hanna och vi var fyra personer i familjen, så långt vara allting bra och vi blev välkommnade på orten. I Krokstrand bodde det och bor väldigt trevliga människor även om det var en brokig skara så var det trevliga människor och det är förutom Karlstad det trevligaste ställe jag bott på.

’

Första åren var helt underbara sen kom det något som som förmörkade min tillvara, även om jag då inge viste var det va så fick jag problem med mina egna tankar, att det var Schizofreni visste jag inte då, bara levde i parallella verkligheter och hade inte den tankemässiga förmågan att avgöra vad som var på riktigt och vad som var fantasispöken, fjärmade mig allt mer och mer från verkligheten och kunde ej sköta mitt jobb, ej heller min fritid, var så förvirrad av att inte vara ensam i mitt huvud.

Men jag får säga att fast att jag var nog inte den trevligaste människan så hade jag fortfarande kamrater och de kommer jag alltid att vara tacksam för.

1991 så föddes Olof och vi blev fem i familjen, dock var det trångbott och han fick dela rum med sina systrar.

Men ser man sammanlagt på åren i krokstrand så var det väldigt lyckliga år, spelade med Kapten Krook och hjälpte en kamrat att blanda bruk när han var ute och monterade kakelugnar

Jag har aldrig sedan jag flyttade därifrån besökt det igen