När vårterminen var över 1984 så hade jag hållit upp med träningen i fem månader och försoffats rejält, tog ett beslut att vara i form till Karlstad Marathon som skulle gå i september, efter att gått upp 20 kg i vikt och inte tränat något, hade blivit en riktig hösäck.

Sommarlov och jag skulle kunna träna obehindrat. Jag började med att äta mindre kolhydrater och kom igång med träningen, tog mindre en 1 vecka att komma på att det här inte skulle kunna fungera, dags för drastiska slag, att fasta på vatten och basisk grönsaksjos samt lade in 10 km terränglöpning 6 dagar i veckan, började med två veckor, men det gav inte önskat resultat så jag fortsatte så jag kom upp i 33 dagar. Det gick bra och jag kunde öka min ranson av löpning rätt mycket.

Hade inte varit så social precis denna sommaren så när augusti kom så åkte Anita till Spanien där hon skulle vara och ta hand om sin mosters barn. Jag blev naturligtvis deppad av det men beslutade med att springa Marathon i september. Mätte ut en hel del sträckor i karlstad som jag markerade kilometermarkeringar med röd sprayfärg runt om i Karlstad och på Hammarö, tränade en hel del tremilare och kände mig fysiskt i bra form, men huvudet hängde inte med.

Loppet började bra. Fram till 20 kilometer gick allt bra men sedan började jag komma efter i mina tider fortsatte att tappa ända in i mål som jag kom en timma sen till, 4.30 blev min sluttid. Hade gott om kraft kvar och joggade hem till min lägenhet och tog mig ett varmt bad.

Vad var det då som hade hänt, hade tränat tremilare och haft bra känsla, jag hade gått ner 17 kg utan att bryt ner muskelstyrka, så fysiskt var det inga problem men jag var deppad att Anita åkt iväg. Detta påverkade mig så kraftigt att jag inte kunde hålla fokus på att gå efter målbilder

Så vad skulle jag göra, ja för mig såg saken klar ut, jag måste åka ned till Spanien för att prata med henne, var införstådd med att jag troligtvis kom att bli avstängd från utbildningen på högskolan.

Så det var bara att bestämma sig att gå att köpa ett interrailkort, det tog tre dygn att åka ned till Malaga, stannade i Spanien i tre veckor, fast över en vecka gick bort då jag låg sjuk i öroninflammation . Men det var en lyckad resa.

När jag så kom hem så ringde jag en lärare som jag hade stort förtroende för och han bokade in en träff mellan mej och utbildningschefen. Det mötet gick bra, bättre än förväntat och jag fick behålla min plats på utbildningen, fick som straff läsa fem veckor efter det att mina klasskompisar slutat.

Efter ett par månader kom också Anita tillbaka och flyttade in hos mig i Karlstad. Och fick i januari jobb ute på Hammarö.

Började dock inte träna efter det, ska man satsa på löpning så kräver det, ivarjefall att man har psykisk förmåga att satsa på det, dvs. inte ha en massa jobb eller familj som tar tid från löpning, visst kan man träna och vara i ett förhållande men det kräver att båda är inbegripna i att båda behöver planera tiden ihop, något som jag aldrig riktigt klarade.

Men nu, så är jag på G