Idag har jag varit i Älvängen och sagt upp mitt träningskort på STC. Så den 4 mars är min sista träningsdag på gymmet.

Behöver sanera min kalender, när jag känner att inte crosstrainer hinns med och att jag börjat försaka mina promenader, ja då syns det direkt på blodsockret och den sista tiden har jag behövt ta insulin, det trodde jag aldrig jag skulle få uppleva igen

,

Det är konstigt, fast jag inte har någon arbetsplats att gå till så är mina dagar fulla med aktiviteter och då menar jag inte träningsaktiviteter och jag kan inte skylla på att det är mycket att göra med farmor, tvärtom, den tid jag lägger där är viktig för mig och det blir faktiskt inte så särskilt många timmar om dagen, nej det är jag som inte hänger med i mitt tempo.

Kan sitta på kvällen och planera morgondagen, lägga in saker som att duscha, promenera, handla osv. osv. Jag är van vid att gå upp tidigt på morgonen men nu är det helt förbytt, vakar klockan 9 utav att jag är jättetrött och så ska jag vakna och ut i duschen, klä på mig, ut på promenad och sen till mamma. Men det skär ihop i planeringen redan när jag sätter fötterna på golvet, dusch och rakt omöjligt att raka sig, att sen tänka på en promenad, det går bara inte. Nej det blir att jag tar på mig, går ned och sätter mig i bilen och kör till mamma där jag sedan blir sittande, tills det är dags att äta och det är väl helt ok om det hade varit så att jag på eftermiddagen hade tagit mig en promenad.

Men jag protesterar och kör ett inre krig med mig själv om det orimliga att promenera på eftermiddagen, en sådan elementär sak som att man ska träna varje dag även om jag har annat att göra också även om vädret inte är så bra kanske, ja jag är en mästare på att skjuta upp och komma överens med mej själv att i morgon, ja imorgon så vaknar jag och tar en tvåtimmarspromenad oavsett väder eller andra förehavanden.

Det som så ofta har varit min styrka, att jag är positiv och gör det jag förutsatt mig att göra oavsett yttre förhållanden.

Jag har tänkt igenom det hela den senaste veckan, Jag ska börja med att komma igång med en sak i taget, tex vakna, duscha, gå till mamma, äta, gå hem.

På det sättet får jag en rutin, men ingen stor förändring utan små förändringar som genomförs lite i taget, när jag klarar att hålla detta en vecka, då är det dags att tänka vidare, egentligen är det inte så svårt, gäller att ha en positiv inställning.

Jag är dessutom ingen nybörjare utan är väl medveten om vad jag håller på med.  För att sätta upp mål som går att hålla behöver jag morötter, det är nyttigt att ha, både ätbara och visuella

.

En träningsklocka var länge en bra mål för mig, att vara ute och gå och kunna se hastighet och distans utan att hela tiden ta fram mobilen och kolla, mobilappar är bra att använd om man gör det på ett bra sätt, att de registrerar när man går hemmifrån och registrerar vad man har gjort under promenaden, men den är inte bra för en människa som vill ha uppdateringar under träningens gång oavsett om det är löpning eller gång.

Nu  har jag beställt min träningsklocka och bara att invänta den så ska det funka bra med träningen, förutsatt att man kommer i balans med sej själv.

Vad jag behöver själv som morot när nu träningsklockan är löst, ja ett par nya skor skulle inte skada.

Ett par nya skor kostar mellan 1300 och 1900 kr så det blir att spara ihop lite. Kan iofs köpa billigare någon annan stans än på löplabbet, men vågar inte riskera något.

Plattfot, nedsjunkna fotvalv och en överpronation Några av oss föds med detta men flertalet sjunker/kollapsar med åldernd, med detta följer ofta överpronation som gör att fot och underben tenderar att rulla innå

t.

Det är därför av yttersta vikt att skon är rätt uppbyggd för att passa min fot och kropp, för att få det optimalt behövs ett par individuellt anpassade skoinlägg, dessa kostar ett par tusen, men är väldigt väl använda så kropp, ben, fot, skoinlägg och skor, hela kedjan måste funka för att få ut optimalt utan skador.

Om ni vill läsa mer om låga fotvalv och överpronation så finns lite grunder här