Har inte blivit några promenader nu på två dagar, mamma har blivit sämmre och jag har problem att jag ser dubbelt. Låter inte så farligt men får problem med balansen.

Så nu går jag bara fram och tillbaka till mamma ett par gånger om dagen.

Är ju van att ta tretimmarspromenader varannan dag men nu får det bli att hålla sig till gångbanorna i Lilla Edet.

Känner dock inte någon smärta, bara grov och finmotoriken som drabbas

 

Kommer ihåg när jag tränade och sprang marathon, det var väldigt sällan som jag kände någon smärta eller exeptionell trötthet, där smärtan sitter är i psyket, intalar man sej att det är jobbigt då blir det också jobbigt.

Speciellt jobbigt blir det om jag varit ifrån träning ett tag, då behövs att man har diciplin, man får kämpa sig tillbaka.

 

Får hoppas på att det blir bättre med synen så jag kan gå gunnarsvattenrundan igen, känns liksom inte så bra att bara gå här inne i sammhället.