Vem är jag och vad vill jag, på pappret och på körkortet står det Jan Johansson och är född 1959 i Göteborg, ja skulle kunna räkna upp en massa fakta om vad jag bott och vad jag sysslat med. Skulle bli en lång lista och jag tror inte så många skulle orka läsa igenom det, skulle bli som ett slags CV.

Mitt första år, vilket ja ju inte har några minnen ifrån, men då bodde jag i Biskopsgården, en plats som jag långt senare skulle göra nya besök på, men när jag var ett år så flyttade mina föräldrar med mig till Fräntorp, i huset längst in på gatan, huset med skog nära och framför allt så var skogen fylld av stora stenar, det var inte bara tomtar som bodde där, där bodde små figurer som hette Skimbyskamby, Järnjärn och Lalala. Mina osynliga vänner som jag ofta kom i livlig dialog med.

Järnjärn och Lalala var bundna till sina stenblock och jag fick gå dit om jag ville prata med dem, Skimbyskamby däremot, han var inte bunden till någon plats utan kunde vara med mig i trädgården och leka.

När jag var fyra år så fick jag en röd trampbil, till denna så snickrade min pappa ett garage som bilen skulle kunna bo i. Själv satt jag ofta på taket till garaget och förde monologer eller pratade med Skimbyskamby.

På tomten så spolade pappa en skridskobana när det var vinter, hade ett väldigt jobb med att försöka mig på att åka skridskor, kom aldrig på tekniken och kan än idag inte åka skridskor. Lite sadist var jag också, när mina kusiner var och hälsade på så kunde jag inte låta bli att knuffa dem nedför trappan från övervåningen.

Vi hade inte någon bil när vi bodde i Fräntorp, Mamma och Pappa hade varsin moppe och i övrigt fick det bli buss och spårvagn.

1963 fick jag en syster, något som jag inte uppskattade, nu var jag inte ensam i centrum längre och fast jag nöp henne samt drog henne i håret så försvann hon inte, det var bara att gilla läget och acceptera att vi var fyra i familjen men när jag var hemma hos min Mormor och Morfar, då var jag i centrum, fast gammelmormor Mimmi bodde också hos Mormor och Morfar, han hade en säng i storarummet och jag gjorde mitt bästa för hon skulle flytta, men inte gjorde hon det inte.

Mormor och Morfar bodde i Tolered på Hisingen och under veckorna när mamma och pappa jobbade så var jag i Tolered, här bodde också mina två mostrar och min morbror och jag trivdes väldigt bra där, inte bara att jag fick vara i centrum, på sommaren så brukade jag få åka med dem till Tjuvkil ute vid havet, där växte jag upp på mina somrar tills jag var 25 år.

När jag blev sju år så började jag i skolan, Torpaskolan, tyckte det var så onödigt med skolan och kunde inte riktigt förstå varför jag skulle vara där, på den tiden gick man i skolan sex dagar i veckan. När vi flyttade, då jag var åtta år, så flyttade vi till Ytterby, ett litet samhälle som låg ett par kilometer utanför Kungälv, På Ytterbyskolan gillade jag inte att gå, var ändå rätt ok i skolan förutom i matte som min pappa satt och jobbade med mig och gjorde läxor. När jag började sjuan så blev skolan helt plötsligt viktig för mej och jag memorerade in mängder med fakta och tyckte det var kul. Gick fram till jag var tolv år i musikskolan och spelade piano, det tyckte jag var rätt tråkigt men att spela piano när jag fick spela det jag ville det gillade jag och att spela har alltid varit något som har följt mej.

Varje sommar så var jag på Tjuvkil och vi höll på med båtar jag och mina kompisar, vi var ett gäng på fyra killar som höll ihop, övriga året umgicks jag inte så mycket med någon. 1966 så föddes min bror.

Löpning däremot var inte något som jag höll på med, fast min pappa försökte allt ta med mej ut i spåret och springa, skulle dröja några år innan jag vaknade upp för löpning. I slutet av 70 talet så började jag ägna mig mer och mer åt löpning, jobbade då på Göteborgs Kex och hade där en kamrat som också gillade löpning.

Sprang i slutet av 70 talet och första halvan av 80 talet en hel del lopp, fem maratonlopp blev det samt en massa halvmaror och andra lopp, även en Vätternrundan på cykel blev det också och tre vasalopp och jag kom att intressera mig för allt som hade med träning och göra och även sen jag i mitten av 80 talet slutade springa så har jag alltid hängt med i löpar och träningsvärlden, även om jag under tiden jag hade familj inte var aktiv som löpare, funkade aldrig något bra med att ha familj och löpa samtidigt

Ska nu spara lite på det och inte skriva allt på en dag. Men fortsättning följer

Huset i Ytterby nedan.